vad är din tystnad värd?
Passagerare dunkar in i hjärtat på mig.
Låten är precis en beskrivning av tankar och känslor
man känner.
När inget är sig likt...
(fast allt är likadant)
+
"Hur känns det? låt mig få höra vad du tycker om mig. Jag vet vad du känner för mig,
men du säger aldrig det. Sällan. Jag behöver få höra det. Ibland i alla fall. Och nu när vi ska skiljas åt,
ja, speciellt nu" - Han
Tyngden över mitt bröst har aldrig kännts så tung förr, som den gör nu.
Det började bli jobbigt att andas, att tala.
Tystnaden förblev total.
Hur kan man känna sig så värdelös, elak och
egoistisk på en och samma gång?
Varför är det svårt för mig att beskriva min kärlek i ord för den
person jag vet skulle kämpa in i slutet för oss?
ja, jag vet inte.
Jag önskar att jag visste.
Allt jag vet är att jag älskar honom.
När jag är med honom vet jag inte vad ordet självständig betyder.
För utan honom känner jag tomhet. Självständighet finns inte när jag känner att jag är beroende av honom.
Definera ordet hjärta?
Okej: Ett hjärta sitter i brösthålan mellan lungorna. Genom regelbundna sammandragningar
pumpar mitt hjärta ut kärlek i hela kroppen.
Det räcker med en blick från honom, bara det lilla kan ge mig överdos.
Det blir svårt att andas.
Det är sant. Jag är egoist, värdelös och elak när jag inte klarar av att säga detta som ständigt snurrar runt i huvudet på mig. Vi behöver ju höra sånt från varann, för att veta, vara säkra och må underbart.
Det värsta just nu är att han snart ska läsa detta inlägget och antagligen resten jag skrivit.
SÅ...
Du har skaffat dig en mesig flickvän, som inte vågar snacka.
Men det får du fan leva med.
och när du läst färdigt hopaps jag du känner dig fånig som trodde jag skrev massa dumma saker om dig.
haha.
bubi <3
+
Bakom hörnet.
Ja, det är klart han finns där, precis där, bakom hörnet.
Väntandes på dig.
Även om han inte vet det nu, så hinner sanningen alltid ifatt en.
Oavsett.
oavsett tid.
Där finns en för alla och alla för en.
Hur melodramiskt det än må verka för dig
så är hoppet och tron det bästa du kan ha.
Du må vara en gudsförnekare men aldrig lär du förbli
oberörd av kärleksguden och dess makt.
+
När man inte längre pratar om sig själv. Eller varandra.
Så snabbt trodde jag aldrig att jag skulle infinna mig i detta senarium.
Att tänka på hur nära tiden faktiskt kan ligga inne.
Tanken kittlar mig, ger mig fjärilar i magen. Försöker sätta alla känslorna i ord.
Men det känns oändligt omöjligt. När jag tänker tillbaka till kvällarna
vi pratade med varandra om att skapa ett nytt liv här på jorden, får mig att rysa.
Får mig att längta något så otåligt tills jag äntligen kan känna en egen liten varelse inom mig.
Ett extra hjärta, som slår extra många gånger. Ett liv som snart ska få blomstra ut i all sin glans.
Ett gulligt skratt som kommer fylla de tysta timmarna som passerar förbi varje dag.
Ett leende som påminner mig ännu en gång om hur lycklig jag är och hur rätt jag har kommit.
Små fötter som vi ska vägleda en dag, till en kommande framtid.
Små händer som vilar i våra.
Tårar som visar på verklighetens dystra dagar.
Ögonen som ser rakt in i hjärtat på en.
Öronen som hör "jag älskar dig" 26 tusen gånger om dagen.
Nej, jag trodde aldrig jag kunde känna såhär redan vid denna ålder.
Jag är tagen med storm. Med kärlek och med verklighet.
+
+
Ive got somebody who knows how to love me without being told.
+
--------------
+
Alla minns den första kärleken.
Alla dom som upplevt den, självklart.
Den första kärleken sitter i djupast.
Det är den man ser tillbaka till,
relaterar till och minns till.
Det är de rosa molntussarna som påminner
om sommaren, gjord av kärlek
samtidigt som det är en kall vintrig torsdagskväll
fylld med masacara som sätter sina spår på dina kind.
Första kyssen, första morgonen tillsammans.
Det är galenskap.
Oförklarligt.
Det är en klump i magen ena stunden
nästa är det fjärilar.
Det är den 21:a idag,
det var idag för flera år sen
vi blev historik.
Folk pratar om sin första kärlek.
Man kan se hur det skiner upp om personer som berättar.
Ögonen får ett lyster, som ett liv, på nytt.
Det bubblar fram skratt mellan varven.
Och det avslutas oftast med orden:
Det var då.
Det var dåtid.
Den första kärleken.
Allt var så nytt då,
man var så nyfiken
och man var så oerfaren.
Man lärde varann vad man trodde kärlek var.
Man var som en fågel som för första gången
skulle lämna boet.
Man var 2.
2 i 1 kan man säga.
Vi ristade in våra initialer på bänken.
Den som vi alltid satt på, ända sen dag ett.
Bänken där du tog min hand för första gången.
När du satte mitt hår tillrätta och kysste mig på pannan.
Den första kärleken är som en saga.
När man äntligen blir ett par med sin prins
eller sin prinsessa,
då är sagan inte längre en saga.
Då har sagan övergått till verklighet.
Jag tror starkt på att där finns en för alla.
Har man inte upplevt det vid ung ålder upplever
man den först i vuxen ålder.
Den första kärleken tycker jag
är viktig för oss alla att kunna
känna till, relatera till och minnas till.
Den kan hjälpa oss gå vidare.
Lära oss av misstag.
Eller bringa lärdomar.
Kärlek i allmänhet lämnar ingen oberörd.
Kärleken är stor.
Enorm.
Och oändlig.
Den räcker för mig, dig och alla andra!
Alla dom som upplevt den, självklart.
Den första kärleken sitter i djupast.
Det är den man ser tillbaka till,
relaterar till och minns till.
Det är de rosa molntussarna som påminner
om sommaren, gjord av kärlek
samtidigt som det är en kall vintrig torsdagskväll
fylld med masacara som sätter sina spår på dina kind.
Första kyssen, första morgonen tillsammans.
Det är galenskap.
Oförklarligt.
Det är en klump i magen ena stunden
nästa är det fjärilar.
Det är den 21:a idag,
det var idag för flera år sen
vi blev historik.
Folk pratar om sin första kärlek.
Man kan se hur det skiner upp om personer som berättar.
Ögonen får ett lyster, som ett liv, på nytt.
Det bubblar fram skratt mellan varven.
Och det avslutas oftast med orden:
Det var då.
Det var dåtid.
Den första kärleken.
Allt var så nytt då,
man var så nyfiken
och man var så oerfaren.
Man lärde varann vad man trodde kärlek var.
Man var som en fågel som för första gången
skulle lämna boet.
Man var 2.
2 i 1 kan man säga.
Vi ristade in våra initialer på bänken.
Den som vi alltid satt på, ända sen dag ett.
Bänken där du tog min hand för första gången.
När du satte mitt hår tillrätta och kysste mig på pannan.
Den första kärleken är som en saga.
När man äntligen blir ett par med sin prins
eller sin prinsessa,
då är sagan inte längre en saga.
Då har sagan övergått till verklighet.
Jag tror starkt på att där finns en för alla.
Har man inte upplevt det vid ung ålder upplever
man den först i vuxen ålder.
Den första kärleken tycker jag
är viktig för oss alla att kunna
känna till, relatera till och minnas till.
Den kan hjälpa oss gå vidare.
Lära oss av misstag.
Eller bringa lärdomar.
Kärlek i allmänhet lämnar ingen oberörd.
Kärleken är stor.
Enorm.
Och oändlig.
Den räcker för mig, dig och alla andra!
+
I hans famn
-när jag är glad
-när jag är ledsen
-när jag känner mig ensam
-när jag är lycklig
-när jag behöver det
-när världen rasar samman
-när jag behöver känna hans hjärta slå
-slå för oss.
-När något oväntat händer
både positivt och negativt
-När jag är rädd
-När jag saknar..
-Om jag saknar.
-så saknar jag att vara i hans famn
(i alla lägen)
+
"Kärlek gör ont ibland.
Och det ska det, det ska kännas.
Ibland gör det så ont att man inte längre orkar stå på bena.
Benen viker sig och man kryper på sina bara knän.
Men en dag får du ont i knäna och inser att det inte längre går att krypa.
Det är då du vet att det är dags att ställa sig upp igen."
- Hans mamma
+
Att resa betyder inte alltid att resa bort
Ibland kan man resa inåt och bara hitta nått.
+
"If words could kill
I'd spell out your name"
I'd spell out your name"
+
If love can kill, I'll die for you.
+
A heart that hurts, is a heart that works.
+
Det är min hand i hans.
Det är kärlek där någonstans.
Något vi inte trodde fanns.
Men när man minst anar det..
Ja, när man minst anar det.
