"Hur känns det? låt mig få höra vad du tycker om mig. Jag vet vad du känner för mig,
men du säger aldrig det. Sällan. Jag behöver få höra det. Ibland i alla fall. Och nu när vi ska skiljas åt,
ja, speciellt nu" - Han


Tyngden över mitt bröst har aldrig kännts så tung förr, som den gör nu.
Det började bli jobbigt att andas, att tala.
Tystnaden förblev total.
Hur kan man känna sig så värdelös, elak och
egoistisk på en och samma gång?

Varför är det svårt för mig att beskriva min kärlek i ord för den
person jag vet skulle kämpa in i slutet för oss?

ja, jag vet inte.
Jag önskar att jag visste.
Allt jag vet är att jag älskar honom.

När jag är med honom vet jag inte vad ordet självständig betyder.
För utan honom känner jag tomhet. Självständighet finns inte när jag känner att jag är beroende av honom.

Definera ordet hjärta?
Okej: Ett hjärta sitter i brösthålan mellan lungorna. Genom regelbundna sammandragningar
pumpar mitt hjärta ut kärlek i hela kroppen.
Det räcker med en blick från honom, bara det lilla kan ge mig överdos.
Det blir svårt att andas.

Det är sant. Jag är egoist, värdelös och elak när jag inte klarar av att säga detta som ständigt snurrar runt i huvudet på mig. Vi behöver ju höra sånt från varann, för att veta, vara säkra och må underbart.
Det värsta just nu är att han snart ska läsa detta inlägget och antagligen resten jag skrivit.

SÅ...

Du har skaffat dig en mesig flickvän, som inte vågar snacka.
Men det får du fan leva med.

och när du läst färdigt hopaps jag du känner dig fånig som trodde jag skrev massa dumma saker om dig.
haha.

bubi <3