Han har varit borta i evigheter.
Jag har vatt här, väntat.

18 långa dagar som skiftat sig fram till
de kalla nätterna.

Men idag är det den 18:e dagen.
Idag kommer Han hem.

han sa:

- Snart träffas vi igen.

jag svarade:

- Om hela sex timmar, ja.

och han avslutade med:

- Vilket är bättre än 18 dagar.


Det är precis detta som får mig att smälta.
ja, jag älskar honom.

Jag älskar hans sätt att se på saker!

Tänk att någon satt precis här, på samma stol som jag sitter på nu.
Tänk att denna någon kan vara Han.

Betyder det att Han återkommer för att ta sin plats igen?
Att denna platsen är Hans plats som han alltid väljer när han tar bussen?
Betyder det att Han kommer sätta sig på denna plats igen och dela
sin tankar och känslor på?

Då byter jag hellre plats. Tvärs över Hans plats.

För jag vill se Honom, kanske får vi
den där blicken. Jag vill att Han ser mig.

För en dag kanske vi inte ser på varanndra som Han och Hon
utan som oss?

Ja, då byter jag hellre plats.

Jag är rädd.

Men med honom är jag redo att

lära mig.

Hur kan bara jag se just
den blicken han ger mig?

Jag vet att han ser alla, men det är inte samma sak.

Det är känslan han förmedlar med sin blick. Jag känner det.
Det är som om han har en förmåga att med blicken nå rakt in i
det jag håller stängt, hemlighetsfullt och uteslutet från kärlek.

Men så råkade jag möta hans blick.
Och jag kan inte riktigt förstå det. Än.
Det gick så fort, oväntat och blev så obegripligt.
Ingen har med ord kunnat ändra mig, och det jag
håller mest uteslutet från kärlek, det jag håller stängt
och det jag håller hemlighetsfullt.

Men just Hans blick räckte för att
Öppna mitt hjärta, läsa det som en bok och låta mitt hjärta sukta efter kärlek.

True love stories never ends.

Vad räknas mer än kärlek?

 

Kärlek till din familj ❤

Kärlek till dina vänner ❤

Kärlek till din pojk/flickvän ❤

Kärlek till omvärlden ❤

Kärlek till dig själv ❤

 

Allt kan köpas utom tid och kärlek, så spendera kvalitetstid med kärlek till de du älskar.

And let the rest still be unwritten...